Reflektion kring filmprocessen

Att göra en film med synopsis, bildmanus och manus har varit en tuff uppgift för mig. Jag fick börja med att skapa en mindmap kring en idé, sedan försökte jag forma en synopsis utifrån idén och när det var gjort blev skapandet av ett bildmanus en rolig och kreativ process. Sedan fastnade jag, att skriva ett manus blev en svår process och att på ett beskrivande sätt få ned miljö och de olika gestaltningskomponenterna tog tid. Att förstå och skapa de olika delarna som gör en film bra, spännande, intressant och med framåtrörelse (Granath 2006) har varit utmanande. Jag är inte helt nöjd med mitt val nu i efterhand men tar med mig det som en lärdom.

Mina funderingar innan jag körde igång var, vad jag skulle kunna ha för användning av alla de olika momenten i skapandet av en film? Jag jobbar med de allra yngsta barnen och där kunde jag inte se hur användande av manus, bildmanus och synopsis skulle se ut. När jag väl kom igång att skriva och rita förändrades dock min syn och jag fick en annan uppfattning. Jag tror det främst tillsammans med de äldre barnen finns många spännande sätt att använda sig av filmreceptet vid skapande av en film.

Det blev också tydligt hur bra det kan vara att skriva synopsis innan man sätter igång och skapa eller klippa ihop sin film. Jag gjorde en koppling till vår enhets aktivitetsmall där vi skriver ner de idéer, syften och mål vi har med en upplevelse eller situation vi tänkt genomföra. När upplevelsen/situationen är genomförd går man tillbaka till aktivitetsmallen för att utvärdera och reflektera över hur det gått. Jag har haft svårt för aktivitetsmallen men när jag begrep tanken med en synopsis till en film blev det plötsligt tydligt för mig hur jag kan använda aktivitetsmallen eller en synopsis. Jag tänker att det blir en dokumentation innan genomförande som vi sedan kan använda när vi sätter oss för att reflektera och analysera vårt bild- och filmmaterial. Möjligheten att återkoppla till de tankar som fanns innan och sedan få tillfälle till reflektion och analys av upplevelser och situationer över hur de utvecklade sig och hur vi kan gå vidare.

Jag bestämde mig för att göra en film som på något vis skulle kunna visa hur vi använder oss av iPad i den dagliga verksamheten. Vad gör barnen med ipaden och hur gör de? Jag ville också visa hur vi pedagoger använder iPad som ett verktyg för den pedagogiska dokumentationen. Jag visar våra bildsamlingar där vi tillsammans med barnen i samtal reflekterar och återupplever erfarenheter och händelser. Vi använder vår dokumentation och utformar en del av en pedagogisk dokumentation (Wehner-Godée 2010).

Jag hade en idé om att det skulle bli en film där vi illustrerade hur en iPad kommer på inskolning till vår avdelning. Den här idéen kasserades ganska omgående men en liknande idé växte fram där vi skulle visa en dag på förskolan ur en iPads perspektiv. iPaden skulle få ett namn, bli en individ som precis som de andra barnen i gruppen gick på förskolan. Han skulle ha sin egen hylla, sin viloplats och vara med på samlingar och äventyr. Vi skulle visa hur den används fast som att iPaden själv var delaktig i de här olika sakerna.

Det blev en film som jag efter att ha läst om de olika berättarfomerna i boken ”Manus och dramaturgi för film” Granath (2006) jämför med en dramadokumentär. Granath (2006) beskriver hur en dramadokumentär har en berättare och att en episk filmberättelse är uppbyggd på ett tema istället för en konflikt. En dramadokumentär kan innehålla en konflikt men min film har det inte. Jag valde att filmen skulle visa hur en dag på förskolan kan se ut och gick ifrån det som en berättarkurva brukar innehålla nämligen en konfliktupptrappning eller ett problem. Som jag nämnde i första stycket så är jag inte helt nöjd med mitt val att inte använda mig av en händelse där oordning eller kaos på något vis uppstår. Jag tycker filmen blir bra utan en framåtrörelse och konflikt men tror filmen kunde levt upp mer och fått ett mer spännande innehåll och blivit komplett som filmberättelse.

Val av scener i filmen
Jag gjorde ett manus och bildmanus med vinklar, beteenden, känslor och miljöer men när man jobbar med barn är flexibilitet ett ledord. Flera av mina scener fick modifieras något då skådespelerskan inte riktigt ville desamma som jag. Hon var dock väldigt duktig och tålmodig och jag är väldigt nöjd med resultatet.
Här är scenen då hon ska vara ledsen, men när jag bad henne vara ledsen vill hon hellre vissa hur man blir arg så då ändrade vi storyn till en arg och lite ledsen Bea istället.

Jag valde att även lägga in några stillbilder med ett filter som i ena fallet illustrerar en tanke därav att bilden är något suddig.

Det andra stället där jag la in stillbild och filter är också som en ytterligare dimension, den ska vissa det som visas på en iPad under bildsamling.

 

Filmen är nu äntligen klar. En del ändringar har gjorts från manus och bildmanus men bara till det bättre. Filmen blev väldigt informativ tycker jag när jag ser slutresultatet så en liten konflikt mitt i hade inte varit fel.